Vi tänkte gå ut och började med ett par öl på hotellet…

Oscar var så glad så han tillochmed strykte skjortan (ja, han har fag-bag, ja han har blonderat håret, ja, han stryker… ja, han har med en resväska stor nog att räcka för en månad när han åker 2 dar… döm själva)

Sedan drog vi ner till stan igen, Oscar kände för Thai, men vi hamnade på ett Italienskt ställe istället…

Jag beställde Quattro Formaggi, eftersom jag har ett tvångsbeteende att beställa den om den finns på menyn…

Det var ett himla juste ställe.. Såg sunkigt ut på utsidan, men var jättestor och trevligt innuti… God mat också!

Efter käket och lite öl var avklarad var det dags att betala.. vi fick varsinn nota, här ser ni Martin påväg att betala sin.. Notera min nota med instoppat icke borttappat kreditkort i.

Här ser ni också Martin påväg att betala sin.. Notera att han inte hittar ett “icke borttappat kreditkort”. Han hittar inget kreditkort alls…

Det riktigt komiska var att tidigare på dan hade vi sagt “Kunde du inte tappat bort kreditkortet istället för passet!? Det är ju bara att spärra…”

Martin !!!

Vi börjar diskutera var han kan ha gjort av det – antagligen låg det i hotellrummet, resonerade vi.. Men vi tyckte att det nog var bäst om vi frågade på baren från kvällen innan först… Men Martin kunde inte med att gå in och fråga efter det OCKSÅ, så jag och Katta gick in…

Det var ett himla stort ställe, först kom man in, gick förbi två barer, nerför en trappa, in till höger, ner för en trappa, upp för en trappa, genom en bar till, genom en hotelllobby, uppför en hiss, genom lite korridorer… Sen (såvida jag inte glömde nån anhalt) var man vid deras lost-and-found… Jag sa att min kompis ev tappat sitt kort och undrade om de hittat ett. Killen tog fram en stor pärm och frågade efter namnet på kortet. “No, no Martin.. We only got two cards yesterday, and none in that name”.. Bara två som tappade bort sina kort där kvällen innan?

Stort ställe, som sagt Och Martin är inte ensam i världen om att klanta sig Thursdays hette det

Vi drog tillbaka till hotellet för att kolla om det låg där och spärra kortet annars…

Tre killar letar på exakt samma ställe (funkade ju bra med bilen tidigare på dan, så varför ändra på enn vinnande uppställning? )

Inget kort där, inget kort här…

Martin loggade således in på sin bank, inga pengar saknades och han fixade så att det inte var nån fara även om kortet hamnat i orätta händer.. Sicken tur att det inte försvunnit några stålar!

Ingen av oss orkade åka tillbaka in till centrum, så kvällen slutade som den började, med öl inne hos Oscar o Martin.

Nästa dag checkade vi ut och åkte runt lite i hamnen och stan innan vi begav oss hemmåt…

I bakgrunden såg man nån typ av glob som vi inte hittade till… Vi såg också denna konstiga konstellation av materia… Det såg ut som en kåkstad i flera våningar eller nått..

Sedan begav vi oss efter lite runtkörande och en GPS-loop tillbaka mot Manchester. På vägen stannade vi en sista gång för att tanka och pröva på Kanadensarnas specialitet: Poutine.. Det är pommes med brunsås och ost !? !? !?

Det varken såg eller lät aptitligt, men man får ju pröva…

Det var rätt ok, och tydligen Kanadensarnas favoritfyllemat.

Jag, Oscar o Katta gick i förväg ut till bilen, Martin gick på dass… När han kom ut hittade han inte till bilen! På samma helg tappar han bort pass, kort och bil! Vi tutade, så hittade han…

Efter en lång resa, och av någon anledning hamnade vi inte på samma väg tillbaka som vi åkte på när vi åkte till Kanada, så kom vi äntligen hem. Vi var såklart ivriga att se om Martins kort eventuellt låg kvar hemma i lägenheten…

Riktigt spännande när vi närmade oss…

Men ack, inget kort.. Bara en uppsluppen Martin på soffan

Martin hävdar att han inte är så slarvig och bortkommen “egentligen”.. hehe, vi får väl se vad som händer i morgon.. han kanske tappar bort laptoppen…

Hmmm….

Så dan börjar med att vi söker igenom bilen utan och innan, frågar i receptionen om de hittat ett pass, ringer till polisen, restaurangen vi var på kvällen innan.. nattklubben… jag och Katta går till metron och frågar där…

Vi letar också igenom Martins jacka och deras rum, papperskorg, toalett, … Inget pass… Vi letar till och med i vårt rum och i min jacka

Martin får tillslut tag på någon på svenska ambassaden och det verkar som om det går att ordna ett tillfälligt pass om vi åker till Ottowa dan efter. Bara 2 timmar extra, en väg Martin bokar en tid, ett nästa dag skall vi vara där.

Kvinnan säger, “Har du verkligen letat överallt? Nästan ALLTID hittar folk sitt pass när de letar ordentligt”. Vi har letat. Jag kollar tillomed papperskorgen vid bilen, och under bilen.. Martin kollar entren till hotellet…

Tyvärr är det också så att även om han får ett temp-pass så är det inte säkert att han får komma tillbaka in i staterna, eftersom de kan vara lite smånitiska med sånna saker…

Vi måste dock börja med att åka till polisen och göra en anmälan…

Kanadensiska poliser har militärbyxor och röd keps på. De har neonlampor i lobbyn. Det ger inget direkt gediget intryck, men de är vänliga och hjälper Martin med hans anmälan.

Man får försöka se det hela från den ljusa sidan.. ett temp-pass skulle kosta mellan 15oo:- och 2ooo:- och i sämsta fall får Martin boka om sin hemresa och åka från Kanada istället.. undrar vad *det* kostar

Anmälan klar:

Polisen nämner att det även finns ett konsulat i Montreal och ger oss adressen till det. Vi beslutar oss för att åka dit, men när vi söker på gatan i GPS’en finns det tre sånna gator

Den första skippar vi, för den hade inte så höga gatunummer..

Så vi åker till nummer två, men det der inte riktigt ut att hysa ett konsulat:

Så vi åker till nästa, som tur väl är är det inte långt bort.  Här får vi napp, men det är stängt såklart.

Martin ringer ambassaden i Ottowa igen och kollar med dem, men det visar sig att konsulatet inte haft möjlighet att ge något temporärt pass i vilket fall som helst, men vi fick ju glida lite på Montreals gator iallafall

Vi bestämmer oss för att pröva restaurangen och baren från kvällen innan igen och åker in mot centrum. På vägen dit känner Katta igen ett gatunamn, McGill eller nått sånt, och säger: Det var ju här vi hoppade av tunnelbanan igår. Martin får då idén att hoppa av där och leta på vägen till restaurangen medans vi letar upp parkering… Martin hoppar ur och vi åker vidare och parkerar.

Sedan går vi till restaurangen, men Martin har inte hunnit dit. Hmm.. Undrar om han verkligen hoppade av på rätt gata?

Vi sätter oss på Star Bucks och tar en kopp kaffe och messar honom att vi är där. En minut senare kommer han in. Han hade gått och letat efter passet på fel gata!

Han kan dock inte riktigt slappna av, så han ger sig iväg ut och letar igenom rätt gata också medans vi softar och dricker upp vårt kaffe och diskuterar olika möjlig worst-case scenarion…

Martin kommer tillbaka, återigen tomhänt. Han har också frågat på restaurangen och baren igen utan tur. Vi bestämmer oss för att ta en pizza och efter lite letande hittar vi ett ställe. Vi hittar allt möjligt, utom Martins pass.

Det var gott med mat. Vi mobbar Martin lite för att han inte har nått pass och att vi måste lämna honom vid gränsen till USA

Eftersom det inte är mycket vi kan göra för passet just nu, bestämmer vi oss för att strosa lite på gatorna. Vi besöker också Eaton, ett stort underjordiskt shoppingcenter.

Bland annat finns det en tshirt-stand med rolig t-shirts. Martin funderar på om han skall köpa en där det står “I got drunk and lost my passport in Montreal.”

Vi tröttnar på köpcentrat och bestämmer oss för att åka upp på den lilla kullen som finns mitt i Montreal och spana på utsikten. Martin hoppas i smyg att vi kanske skall stöta på hans pass bakom nått träd eller så, men han säger inte det till nån. På vägen upp ser det ut så här:

Det var snöigt, och kallt som in i Kanada! Trappan är helt begravd i snö, men det hindrar inte oss..

Det hindrar inte ens Oscar, även om det var nära..

Fin utsikt var det iallafall. Och kallt som attan! Inget pass fanns att finna..

Martin kommer på att han inte letat i skorna, och gör genast det…

Ingen lycka där heller..

Vi åker ner för kullen igen och stannar på en annan utkikspunkt.. När vi hoppar in i bilen igen, upptäcker Oscar ett hemligt fack i bildörren.

Gissa vad som ligger där!

Passet återfunnet.. på första stället vi letade…

Så nu får vi inte besöka Ottowa trots allt…

Två nätter i Montreal, och kolla vilken packning Oscar har med sig?!
Samma sak när vi åkte till New York, hela väskan full, vad har han med sig??

Efter att vi kört ett tag mot Kanada var det dax för att tanka lite, och käka lite Dunkin Donuts..
Torra donut…. ingen höjdare här alls..

Jag & L fördrev tiden med att kolla lite Seinfield…

Vi körde över bergen…

Hur ofta ser man sånna här skyltar?!

Så var vi framme vid gränsen till Kanada..
Vi tog oss igenom utan problem

Och GUD vilket platt landskap det blev!
Det hade jag inte räknat med..

När vi närmade oss Montreal hamnade vi lagom till rusningstrafiken… så det tog en liten stund att komma in i staden..

Vi duschade m.m. för att sen ta några öl på rummet innan vi gick ut å käkade..

Försökte hitta rätt i tunnelbanan…
2.75 Dollar skulle de ha för en resa, dyrt!

Det är förbjudet att dricka öl ute…
Men när vakten kom å fråga vad det var de drack, svarade Martin att det var soda…
Hmm.. hon gick på det..

Tunnelbanevagnarna här har gummidäck…

Efter lite Mexikansk mat gick jag å L hem……

Killarna drog ut på nattklubb