(^o^)

Mar 2009

Martin passar på…

Posted in Kanada, Resor, snö by Linus at 1:37 am | 1 Comment »

Igår slumpade det sig som så att Martin och Oscar var ute lite längre än oss och när vi gick ner till frukosten kom det inget svar från deras rum.. När vi nästan ätit klart kom de dock ner, trötta och utslitna. Oscar säger: “Martin har nog supit bort sitt pass”.

Hmmm….

Så dan börjar med att vi söker igenom bilen utan och innan, frågar i receptionen om de hittat ett pass, ringer till polisen, restaurangen vi var på kvällen innan.. nattklubben… jag och Katta går till metron och frågar där…

Vi letar också igenom Martins jacka och deras rum, papperskorg, toalett, … Inget pass… Vi letar till och med i vårt rum och i min jacka

Martin får tillslut tag på någon på svenska ambassaden och det verkar som om det går att ordna ett tillfälligt pass om vi åker till Ottowa dan efter. Bara 2 timmar extra, en väg Martin bokar en tid, ett nästa dag skall vi vara där.

Kvinnan säger, “Har du verkligen letat överallt? Nästan ALLTID hittar folk sitt pass när de letar ordentligt”. Vi har letat. Jag kollar tillomed papperskorgen vid bilen, och under bilen.. Martin kollar entren till hotellet…

Tyvärr är det också så att även om han får ett temp-pass så är det inte säkert att han får komma tillbaka in i staterna, eftersom de kan vara lite smånitiska med sånna saker…

Vi måste dock börja med att åka till polisen och göra en anmälan…

Kanadensiska poliser har militärbyxor och röd keps på. De har neonlampor i lobbyn. Det ger inget direkt gediget intryck, men de är vänliga och hjälper Martin med hans anmälan.

Man får försöka se det hela från den ljusa sidan.. ett temp-pass skulle kosta mellan 15oo:- och 2ooo:- och i sämsta fall får Martin boka om sin hemresa och åka från Kanada istället.. undrar vad *det* kostar

Anmälan klar:

Polisen nämner att det även finns ett konsulat i Montreal och ger oss adressen till det. Vi beslutar oss för att åka dit, men när vi söker på gatan i GPS’en finns det tre sånna gator

Den första skippar vi, för den hade inte så höga gatunummer..

Så vi åker till nummer två, men det der inte riktigt ut att hysa ett konsulat:

Så vi åker till nästa, som tur väl är är det inte långt bort. Här får vi napp, men det är stängt såklart.

Martin ringer ambassaden i Ottowa igen och kollar med dem, men det visar sig att konsulatet inte haft möjlighet att ge något temporärt pass i vilket fall som helst, men vi fick ju glida lite på Montreals gator iallafall

Vi bestämmer oss för att pröva restaurangen och baren från kvällen innan igen och åker in mot centrum. På vägen dit känner Katta igen ett gatunamn, McGill eller nått sånt, och säger: Det var ju här vi hoppade av tunnelbanan igår. Martin får då idén att hoppa av där och leta på vägen till restaurangen medans vi letar upp parkering… Martin hoppar ur och vi åker vidare och parkerar.

Sedan går vi till restaurangen, men Martin har inte hunnit dit. Hmm.. Undrar om han verkligen hoppade av på rätt gata?

Vi sätter oss på Star Bucks och tar en kopp kaffe och messar honom att vi är där. En minut senare kommer han in. Han hade gått och letat efter passet på fel gata!

Han kan dock inte riktigt slappna av, så han ger sig iväg ut och letar igenom rätt gata också medans vi softar och dricker upp vårt kaffe och diskuterar olika möjlig worst-case scenarion…

Martin kommer tillbaka, återigen tomhänt. Han har också frågat på restaurangen och baren igen utan tur. Vi bestämmer oss för att ta en pizza och efter lite letande hittar vi ett ställe. Vi hittar allt möjligt, utom Martins pass.

Det var gott med mat. Vi mobbar Martin lite för att han inte har nått pass och att vi måste lämna honom vid gränsen till USA

Eftersom det inte är mycket vi kan göra för passet just nu, bestämmer vi oss för att strosa lite på gatorna. Vi besöker också Eaton, ett stort underjordiskt shoppingcenter.

Bland annat finns det en tshirt-stand med rolig t-shirts. Martin funderar på om han skall köpa en där det står “I got drunk and lost my passport in Montreal.”

Vi tröttnar på köpcentrat och bestämmer oss för att åka upp på den lilla kullen som finns mitt i Montreal och spana på utsikten. Martin hoppas i smyg att vi kanske skall stöta på hans pass bakom nått träd eller så, men han säger inte det till nån. På vägen upp ser det ut så här: