Idag hade vi lite saker att fixa så åkte in till stan. Det är verkligen motit att ta sig iväg nu. Det är ett helt projekt att bara komma ner till stan. Å jag ser inte ens fram emot att åka iväg. Jag som annars gillar att hitta på saker. Jag har verkligen ingen ork eller energi längre.
Hade jag vetat att Milo hade lyssnat och hållt sig nära oss hade det kanske varit lite enklare. Men jag vet att när vi är iväg så springer han åt ett håll så Linus får springa efter. Jag får oftast amma eller byta blöja eller ta han om skrikande bebis. Ibland har jag tur att hon sover dock.
Milo hoppade in i Junis säng.
Ibland är hon go och glad!
Ibland skrikig!
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.